En husbil, en vän och en stickig filt.

Snart sitter jag i husbilen påväg upp till Karlskoga och jag blir uttråkad utav bara tanken att sitta där i sex timmar. Fast när jag tänker på  musiken som ska spelas, och på att amanda kommer sitta i sätet bredvid mig så är det inte så farligt ändån.

Så nu ska jag bara  göra vid mig och sen packa in all packning till mitt nya hus i bussen, fast vänta? Vilken packning? Just det, jag måste kanske börja packa först också! Och jag kanske borde skynda mig lite mycket.


Först var det bra sen blev det dåligt

Runtomkring mig ser jag en man som cyklar till jobbet, ett sött gammalt par som är ute och går med sin söta hund, grannungarna som är ute och leker högljutt (och drar till sig uppmärksamheten av den söta hunden). De alla är glada och man känner ett sting av avundsjuka. Somliga har det bra, tänker jag. Sen kom jag på en sak, jag är också glad när jag cyklar till jobbet. Det känns inte som rätt tillfälle att ta itu med alla problem. Så är det säkert för det gamla paret också, och för mannen på cykeln.


Först var det bra, sen blev det dåligt - Nu ska det bli bättre igen.


Ett snabbt inlägg, hinner inte mer, hihi

Har tydligen fått lite fel på hormornerna pga stress enligt läkaren, så mamma sa åt mig att sluta stressa, hehe,lätt och säga tänkte jag.
Har man ett heltidsjobb där man jämt får jobba över pga att det är för mycket kunder & för lite personal finns det inte så mycket annat att göra tycker ju jag.

Man får ju anpassa sig efter miljön, är den stressig känns det ju bäst att stressa med den, så man inte slackar efter liksom.


Rädd för att leva i nuet, så rädd!

Äntligen! Om lite mer än en vecka får jag ansvaret över nycklarna till det underbara huset jag och min vän har hittat! Och äntligen ska jag komma tillbaka till alla mina vänner i Båstad, som jag har saknat dom!

Och så fasar jag över nästa sommarlov. Hur ska det bli då?

när man har chansen att ta tag i sitt liv kommer det något annat och stör

Tappade nog bort mitt liv någonstans i båstad, kanske utanför Knut-Jöns.


he only hit until i cry

Min mamma är galen och livet är ganska underbart. Tänkte dra till prinsen nu, ciao.


Fint nog att gråta över




Så mycket som har ändrats. Men det är viktigt att komma ihåg hur det var.


Den förskönade versionen

Allt för ofta skriver jag om hur jag mår, vad jag känner. Ger er kanske en och annan gång en förskönad bild av verkligheten.

Jag skulle kunna skriva att jag sitter hemma med familjen ikväll och har ätit en supergod middag och ska sitta och mysa framför tvn ikväll.

Eller också skulle jag kunna skriva att jag har ätit finmiddag med familjen under en jobbig stämning, att jag ska sitta instängd, nerbäddad på mitt rum och titta på en film jag sett minst 5 gånger tidigare denna månaden.

Fast det stämmer egentligen inte. För jag kommer somna framför läxböckerna innan jag hinner stänga in mig på rummer och sätta igång filmen. Och skulle jag inte somna ligger det en ganska hård pinne bredvid mig som jag nog kan ta hjälp av.


Har alla lika allvarliga problem? Varför känner jag mig då så fruktansvärt ensam?

"Jag är en lycklig människa med problem" - Sa en smart person en gång, nämligen jag själv.

Ibland fattar jag inte hur jag kan vara så jävla lycklig för problemen överfaller mig, de gör verkligen det. Men så läser jag igenom min blogg och ser att jag skrivit det smarta citatet och inser hur bra jag kan vara och då blir jag lycklig i alla fall, trots problemen.

Fast sen tänker jag att jag kanske inte är så smart i alla fall, kanske är jag inte lycklig. För det finns så mycket ont i mitt liv. Det finns saker som gör mig jätteledsen, men min hjärna är himlans konstig och får mig att glömma de negativa. Jag antar att det är därför jag är lycklig. För att det är något fel på min hjärna. Och nu blev jag ledsen för att jag kom på anledningen till varför jag tror att jag är så lycklig. Men det gör inget.

Snart har jag glömt det och blir lycklig igen.


Jag tror inte vi ska lyssna när dom kallar oss dårar

Tänkte först skriva ytterligare ett inlägg om hur bra det går för mig i livet men det kanske inte är kul att läsa så då tänkte jag istället skriva något djupt om hur jag förlorar min självkontroll och gör bort mig själv men sen tänkte jag att det har inte ni med att göra och då fanns där plötsligt inget att skriva om men nu blev det ju en text som handlar lite om varje och det är ju bra.

För jag är en lycklig människa med problem.

Everything changes, everybody changes

För en vecka sen åkte jag tåg med min syster. Konduktören sa att det var banarbete på rälsen och efter det satt min syster fundersam ett bra tag. Sen säger hon:
"Sa han verkligen barnarbete?"
Jag bara tittade på henne.


Därför är inte mitt liv perfekt

Jag har torra läppar, jag fattar inte matten, jag är jämt godissugen, jag kan inte spela gitarr och nagellacket börjar försvinna.

Därför är inte mitt liv perfekt, bara därför.

Det är bara snön som ska bort nu, all denna snö..


Solen skiner in lite genom fönstret, och bländar mig. Den har faktiskt vågat titta sig fram i snart två veckor- jag klagar inte. Tvärtom så ler jag, hur irriterande det än är med sol i ögonen. Det känns som att den efterlängtade våren äntligen är här, och man nästan hör hur havet blir varmare och varmare och ropar på oss.

Ibland märker man att man är konstig, jättekonstig

Sedan jag fick tillbaka min gamla mobil (som varit på lagning i några månader) försökte jag hitta mitt minneskort för att sätta i, men hittade såklart inte det. Då frågade jag mamma om jag kanske bett henne ta hand om det, men såklart inte. Halvpappan hade heller ingen aning om vart jag hade lagt det. Detta var typ en månad sedan nu.

Idag, när jag dammade mitt skrivbord och datorn och sånt så hittar jag det. Och det var nog på det skummaste stället någonsin. På siidan av min dataskärm satt det lilla lilla kortet fasttejpat?

Har jag satt det där??

 
(det där gröna ska då föreställa minneskortet)


Jag vet att jag träffar en känslig punkt

När man var liten var det viktigt att killen man var kär i hade en snygg habbo-gubbe.


Det är väl därför jag tittar

Tittar på curling och har gjort det i princip hela dagen. Det är inte så kul men ändå sjukt underhållande om man är sjuk och ligger ensam i sängen.

Det här är en sport (att kolla på) i min smak (och nej det är inte bara för att de skriker "HARDER, HAARDER", fast visst gör det de hela lite roligare)!!

 
Jag brukar heja på de gula kloten, de är finast

Got yaa

Jag knäckte Rix FMs kod idag, jag är smart. Först kom låten "With or without you" - U2, sen "Without you" - Med Kelly Clarksson i think? och sen Viva la vida - Coldplay

Fattar ni??? Bokstavsordning på låttitlarna (dåligt exempel nu här eftersom att W och V egentligen inte är samma bokstav.. men jag lovar, deras spellistor går i bokstavsordning)

Okej, jag är kanske inte säker på dethär, men det vore coolt om det var så..


Känner nästan av lite julkänsla

Snön går upp till knäna, näsan rinner, så fort man går ut chockas man av kylan och ångrar att man inte tog ännu mer kläder på sig, pulkorna står utanför barnfamiljernas dörrar, blöta strumpor, rosiga kinder, torra läppar, elektriskt hår, inställda tåg - Jag skulle kunna fortsätta men tänkte att ni säkert redan märkt av allt detta själva. Det känns som att vi fått en vit vinter som vi så länge tjatade om.

Straffa den som klagar på sommarens värme i fortsättningen, okej?

Det är jävligt viktigt, jag orkar bara inte

Man vill alltid vara bäst och om man anstränger sig lyckas man oftast. Men ni vet hur det är, speciellt som tonåring. Man har inte mycket energi i kroppen och orkar inte anstränga sig. Och plötsligt är någon annan mycket bättre och då blir man sur. Men anstränger man sig för det? Nej man hoppas bara att alla andra också kommer tappa orken så att de tillslut blir ännu sämre. Och under varje sekund man inte är bäst klagar man, och är deprimerad. Men trots det orkar man inte, man orkar inte anstränga sig. Så hur viktigt kan det vara att vara bäst?

Det är väl därför man har en blogg?

http://hundratusen.nu/embed/IdvA

Tidigare inlägg
RSS 2.0