En husbil, en vän och en stickig filt.
Snart sitter jag i husbilen påväg upp till Karlskoga och jag blir uttråkad utav bara tanken att sitta där i sex timmar. Fast när jag tänker på musiken som ska spelas, och på att amanda kommer sitta i sätet bredvid mig så är det inte så farligt ändån.
Så nu ska jag bara göra vid mig och sen packa in all packning till mitt nya hus i bussen, fast vänta? Vilken packning? Just det, jag måste kanske börja packa först också! Och jag kanske borde skynda mig lite mycket.
River upp gamla sår och blir påmind om beroendet av att bli bekräftad
Teater och agerande borde vara förbjudet att använda utanför scenen. Skäms på mig, skäms!
Det är de oplanerade mötena som betyder något
Sen helt plötsligt kom det fram några och tog hans autograf och då vart han tydligen känd. Då skämdes jag och sa något i stil med "så du är känd?". Då gav han mig sin autograf (jag behövde inte ens fråga, hihi) och frågade om han kunde få min mejladress(nej, jag förstod heller inte varför).
Sen blev det ännu mer komiskt - det visade sig att jag stått på scen tillsammans med honom för tre somrar sedan.
Som det kan gå!
Jo, det var ett tag sedan vi uppträdde tillsammans, hade nog inte ens tappat alla mina tänder. (jag som står sjungandes i rosa)
Först var det bra sen blev det dåligt
Runtomkring mig ser jag en man som cyklar till jobbet, ett sött gammalt par som är ute och går med sin söta hund, grannungarna som är ute och leker högljutt (och drar till sig uppmärksamheten av den söta hunden). De alla är glada och man känner ett sting av avundsjuka. Somliga har det bra, tänker jag. Sen kom jag på en sak, jag är också glad när jag cyklar till jobbet. Det känns inte som rätt tillfälle att ta itu med alla problem. Så är det säkert för det gamla paret också, och för mannen på cykeln.
Först var det bra, sen blev det dåligt - Nu ska det bli bättre igen.
Ett snabbt inlägg, hinner inte mer, hihi
Har man ett heltidsjobb där man jämt får jobba över pga att det är för mycket kunder & för lite personal finns det inte så mycket annat att göra tycker ju jag.
Man får ju anpassa sig efter miljön, är den stressig känns det ju bäst att stressa med den, så man inte slackar efter liksom.
Rädd för att leva i nuet, så rädd!
Och så fasar jag över nästa sommarlov. Hur ska det bli då?
när man har chansen att ta tag i sitt liv kommer det något annat och stör
Tappade nog bort mitt liv någonstans i båstad, kanske utanför Knut-Jöns.
he only hit until i cry
Min mamma är galen och livet är ganska underbart. Tänkte dra till prinsen nu, ciao.
Fint nog att gråta över
Så mycket som har ändrats. Men det är viktigt att komma ihåg hur det var.
Lycklig kanske inte längre är ordet men jag har det faktiskt bra
Det som gör mig glad idag är att jag har unnat mig själv en varm choklad. Jag har en jättefin tröja liggandes bredvid mig som jag köpte i Polen. Jag har fina vänner.
Det är klart allt inte är på topp jämt, men huvudsaken är att det alltid finns något fint i livet, och jag har mer än mycket att vara glad över också!
Den förskönade versionen
Allt för ofta skriver jag om hur jag mår, vad jag känner. Ger er kanske en och annan gång en förskönad bild av verkligheten.
Jag skulle kunna skriva att jag sitter hemma med familjen ikväll och har ätit en supergod middag och ska sitta och mysa framför tvn ikväll.
Eller också skulle jag kunna skriva att jag har ätit finmiddag med familjen under en jobbig stämning, att jag ska sitta instängd, nerbäddad på mitt rum och titta på en film jag sett minst 5 gånger tidigare denna månaden.
Fast det stämmer egentligen inte. För jag kommer somna framför läxböckerna innan jag hinner stänga in mig på rummer och sätta igång filmen. Och skulle jag inte somna ligger det en ganska hård pinne bredvid mig som jag nog kan ta hjälp av.
Fan, jag har sovmorgon och har inte feber.
Jag är tyvärr inte sjuk heller. Nej, jag sitter bara ensam hemma på valborg för att jag är trög och åker ifrån mina fina kompisar i Båstad. Inte för att jag är sjuk eller för att jag ska upp tidigt imorgon.
Har alla lika allvarliga problem? Varför känner jag mig då så fruktansvärt ensam?
"Jag är en lycklig människa med problem" - Sa en smart person en gång, nämligen jag själv.
Ibland fattar jag inte hur jag kan vara så jävla lycklig för problemen överfaller mig, de gör verkligen det. Men så läser jag igenom min blogg och ser att jag skrivit det smarta citatet och inser hur bra jag kan vara och då blir jag lycklig i alla fall, trots problemen.
Fast sen tänker jag att jag kanske inte är så smart i alla fall, kanske är jag inte lycklig. För det finns så mycket ont i mitt liv. Det finns saker som gör mig jätteledsen, men min hjärna är himlans konstig och får mig att glömma de negativa. Jag antar att det är därför jag är lycklig. För att det är något fel på min hjärna. Och nu blev jag ledsen för att jag kom på anledningen till varför jag tror att jag är så lycklig. Men det gör inget.
Snart har jag glömt det och blir lycklig igen.
Det är inte ditt fel, det är mitt.
JAG HAR SMAKAT BANAN OCH JAG TYCKTE INTE DET VAR JÄTTEÄCKLIGT!!
Men jag tänkte på dig hela tiden och blev tvingad att smaka! Jag veeet att hela min blogg står på spel nu eftersom att poängen med kategorin "Banangröt" inte alls har samma innebörd längre.
Fan, förlåt mig bloggen!
Jag tror inte vi ska lyssna när dom kallar oss dårar
För jag är en lycklig människa med problem.
